Hyresavtal

Det finns en mängd regler som gäller vid fastighetsinnehav och som återfinns i Jordabalken (JB). Juridiskt sett är en fastighet ett område med eller utan byggnader men gemene man menar ofta en specifik byggnad när hen talar om en fastighet. Inkluderat i fastigheten är dessutom vissa tillbehör som fastighetstillbehör, byggnadstillbehör och industritillbehör.

I ett hyresavtal upplåts ett helt, eller en del av ett hus, till användande mot en avtalad ersättning. Det kan innebära många olika sorters hyresobjekt, till exempel bostadslägenheter, fritidsboenden, affärslokaler, garage eller enstaka rum. Även om ett hyresavtal i lagens mening endast är ett hyresavtal för en byggnad inkluderas även marken som tillhör byggnaden, dock förutsatt att markens främsta ändamål inte är jordbruk.

Eftersom det inte finns några krav på vilken form ett hyresavtal ska ha kan det ingås både muntligen och skriftligen. Om en eller båda parter begär ett skriftligt avtal ska det däremot upprättas. Om hyresgästen vid ett senare tillfälle väljer att överlåta ett skriftligt hyresavtal ska detta vid begäran noteras på avtalet. Dessutom ska även förändringar och tillägg vid begäran nedtecknas i det skriftliga avtalet.

Muntliga hyresavtal innebär snarare nackdelar än fördelar eftersom det kan innebära att det vid behov blir svårt att bevisa vad som avtalats med vilka villkor. Skriftliga avtal har dessutom stor betydelse mot till exempel en ny fastighetsägare. Ur ett sakrättsligt perspektiv, gentemot den nya ägaren, fungerar avtalet som bevismedel.

Ett hyresavtal kräver inte alla gånger ett aktivt handlande från båda parter utan kan i undantagsfall ingås trots en parts passivitet, till exempel om en hyresgäst flyttar in och betalar hyra utan att värden invänder mot detta. Detta förutsätter dock att hyresvärden har kännedom om att hyresgästen har flyttat in.